och så blev du mitt sår, och jag blöder ihjäl
Skrivet den 2010-04-19 @ 15:42:04
Jag orkar inte vara själv, men jag vill inte träffa någon. Bara honom. Få vara glad för en stund, för att sedan sjunka tillbaka i ett nästan apatiskt tillstånd.
Smärtan är värre än jag någonsin kunde föreställa mig. Det enda som jag tänker på är hur fantastisk han är och hur bra jag mår när jag är med honom. Nu när jag vet att det inte blir nått har jag nästan inte ork att gråta, men tårana bara rinner hur jag än gör.
Trots att jag vet hur det är kan jag inte sluta hoppas, men att bli sårad såhär djupt och ändå vilja vara med honom är helt enkelt inte normalt. Han är underbar på alla sätt och vis, jag känner mig levande och närvarande med honom på ett sätt jag aldrig annars känner mig. Jag vet att han aldrig velat såra mig, och jag vet hur han känner för mig. Men just nu spelar det ingen roll.
Han har lärt mig massor, jag har vuxit med honom.
Nu är jag bara liten och vill inte vara med
.
Kommentarer
Postat av: Sophia
Gumman! :(